Meningslös tänkade

Ge aldrig upp hoppet om vem du är! 

Jag sitter här i Tärnaby och har ett underbart jobb, men som med alla jobb så har man sina dagar då man verkligen är less på det. Sen kommer man på hur mycket man älskar det. Så är det för mig. Det är mitt liv, min familj och vänner. 

Tärnaby, alla säger att jag är fast här. Ja, jag kanske är det just nu, men jag kommer aldrig vara fast, med detta är numera mitt hem och ju mer tiden går desto mer känns det som mitt hem.


Banden blir starkare mellan dom nya vänner och tanken på att lämna och börja om igen känns tyngre än innan. Jag är ung och ska leva mitt liv, men en del känslor kan man aldrig bli av med. Känslan av att vara saknad och sakna är nogot jag brotas med varje dag. 

Jag kan sakna fast personen är precis framför mig, men ändå inte där. 

Varför ska saknaden vara bland det jobbigaste? 

Finns det någon där, någon pojk/flickvän? Eller någon som intresserar mig, ja det kanske det gör, men känslorna tar musten ur mig och jag vill inte bli besviken, rädd till att bli sårad. Men det handlar om att våga hoppa och se vad som sker. 

Tanken till att ha någon nära finns ju där, men är inte redo för det, men när blir man det? 

Så mycket i mitt huvud och inget vettigt kommer fram för det går inte att setta ord på det. Allt är som en circus och mitt huvud kommer en dag expoldera.. 

En jäkel på skidor!

Strålande väder och perfekt dag för en hel dag i backen. Ja så kändes det igår och så vatt det. 


Har vägrat stå på skidor innan, men det börjar ta sig och mina svängar blir bara bättre och kan ta mig ner utan att ramla. Vad säger vi om det? Jo att det är ju toppen! :) 

Fast någon vurpa här och där får man ju alltid räkna med annars åker man ju inte på riktigt, eller ? 

Preben lurade ut mig på ett prant parti och när jag kom till krönet la mig död i backen och total vägra åka ner där. Sa hej och välkommen min under rädsla och paniken kom fram. Preben ställde upp som den gentleman han är och hjälpte mig över till det lätta partiet och jag är otroligt stolt över mig sjäv för en vecka sedan skulle jag aldrig kunna klara av det utan kastat av mig skidorna och gått ner. 

Fast jag är mest stolt över mig själv är att jag plogar typ aldrig längre och inte ens i dom röda backarna och jag klarar mig ber utan att ramla! Vänta lite nu, skrev jag nyss att jag kan ta mig ner för röda backar utan att ploga och ramla?! Jo jag gjorde ju det och det är sant och ingen är gladare än jag! :D 



 
 

Love It!

 

En tanke!

 

RSS 2.0