Meningslös tänkade
Ge aldrig upp hoppet om vem du är!
Jag sitter här i Tärnaby och har ett underbart jobb, men som med alla jobb så har man sina dagar då man verkligen är less på det. Sen kommer man på hur mycket man älskar det. Så är det för mig. Det är mitt liv, min familj och vänner.
Tärnaby, alla säger att jag är fast här. Ja, jag kanske är det just nu, men jag kommer aldrig vara fast, med detta är numera mitt hem och ju mer tiden går desto mer känns det som mitt hem.
Jag sitter här i Tärnaby och har ett underbart jobb, men som med alla jobb så har man sina dagar då man verkligen är less på det. Sen kommer man på hur mycket man älskar det. Så är det för mig. Det är mitt liv, min familj och vänner.
Tärnaby, alla säger att jag är fast här. Ja, jag kanske är det just nu, men jag kommer aldrig vara fast, med detta är numera mitt hem och ju mer tiden går desto mer känns det som mitt hem.
Banden blir starkare mellan dom nya vänner och tanken på att lämna och börja om igen känns tyngre än innan. Jag är ung och ska leva mitt liv, men en del känslor kan man aldrig bli av med. Känslan av att vara saknad och sakna är nogot jag brotas med varje dag.
Jag kan sakna fast personen är precis framför mig, men ändå inte där.
Varför ska saknaden vara bland det jobbigaste?
Finns det någon där, någon pojk/flickvän? Eller någon som intresserar mig, ja det kanske det gör, men känslorna tar musten ur mig och jag vill inte bli besviken, rädd till att bli sårad. Men det handlar om att våga hoppa och se vad som sker.
Tanken till att ha någon nära finns ju där, men är inte redo för det, men när blir man det?
Så mycket i mitt huvud och inget vettigt kommer fram för det går inte att setta ord på det. Allt är som en circus och mitt huvud kommer en dag expoldera..
Jag kan sakna fast personen är precis framför mig, men ändå inte där.
Varför ska saknaden vara bland det jobbigaste?
Finns det någon där, någon pojk/flickvän? Eller någon som intresserar mig, ja det kanske det gör, men känslorna tar musten ur mig och jag vill inte bli besviken, rädd till att bli sårad. Men det handlar om att våga hoppa och se vad som sker.
Tanken till att ha någon nära finns ju där, men är inte redo för det, men när blir man det?
Så mycket i mitt huvud och inget vettigt kommer fram för det går inte att setta ord på det. Allt är som en circus och mitt huvud kommer en dag expoldera..
Kommentarer
Trackback
