Det är inte fel på oss, utan dom!
Det här med ”one night stand” eller vad man nu kan kalla det när man sen har legat med dom efter det igen? Det kan man ju alltid diskutera.
I alla fall så har det hänt mig. Någon av dom har jag vetat vem dom är och tvärt om. Man är mer eller mindre vänner, bekanta. Efter man har haft sex med dom första gången så är allt prima fisken och inget är annorlunda mellan oss, mer än att vi har haft en mysig natt ihop.
Det går ungefär en vecka och det slutar med att vi hamnar i den där sängen igen tillsammans och det blir betydligt bättre än första. Inga pinsamma stunder efter och vi beter oss som vanligt. Tills vi ses nästa gång då han knappt ser åt mitt håll när han höjer handen lite grann så det knappt syns när han hälsar på en.
När detta sker så känner man sig som ett stort fiasko. Vi har hälsat och pratat med varandra så många gånger om. Huvudet börjar arbeta. Man börjar undra om det var bara det han ville, få mig i säng och sen bryta kontakten. Eller är det som en del säger att killen vill bryta för att dom är rädda för att vi tjejer ska falla för dom och jaga dom till världens slut? Eller vad det är frågan om?!
Jag tvivlar på att det är fel på oss och framför allt jag! Har aldrig förstått hur dom tänker, om dom ens tänker. Och mina killkompisar har aldrig något vettigt svar då dom påstår att dom aldrig gjort så.
Från min sida så har jag aldrig fallit för en ända som jag har legat med, utan bara varit jag efter och inte sett det som någon ”big deal” som tydligen en viss del killar ser det som.
Jag blir så irriterad bara jag tänker på det. Vad är det man gör som är så fel efter när dom ska börja bete sig som svin och behandla en som man inte skulle existera?!! Att man existerar???! Eller är det bara dom som är helt fuck up och borde skaffa sig ett folk vett?
