Är en lycklig person trots allt

Ibland är verkligen allt så blankt, man vet varken ut eller in. 

Jag är en väldig lycklig person, som har turen till att ha världens bästa familj. Jag är frisk, min familj är frisk, men sen kommer vi till biten när det gäller vänner. Jag vet om att jag vänner som mår så sjukt dåligt att dom bara vill ge upp och det gör ont i mig för dom betyder så himla mycket för mig. 

Jag sitter här och dom där, jag är bara ett samtal bort, men ibland räcker det inte till. Jag vet mycket väl att det inte gör det, för man vill bara ge dom en värmande, efterlängtad kram. För ibland behöver jag en själv och nu behöver jag verkligen en, en stor värmande kram fårn en nära, men nu är jag allt för långt bort. 

Jag kan gråta i mängder och oftas vet ja faktiskt inte varför jag gråter. Till och med min bägare svämar över. Bara för att jag är ledsen eller nere behöver det inte betyda att jag är olycklig, för vill alla har vi dagar då allt inte är perfekt. Som jag skrev i början, jag är en väldig lycklig person trots allt.

Mitt bagage är inte det lyckligaste. Väldigt långt ifrån, men jag har så sjuk många lyckliga, underbara, älskvärda stunder som får mig att må så himla bra. Kärlek kallas det! 

Jag saknar det, närheten! 

Jag vet inte vart jag ville komma med detta inlägg faktiskt. . 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0