Jag är bara en människa
Jag är inte mer än en människa. Jag är ingen hjälte, supertjej eller något liknade. Jag är bara en helt vanligt tjej som snart fyller 19år.
Vad jag vill få ut av detta inlägg är att jag orkar inte med hur mycket som helst. Jag har har känslor och även jag har ett stopp då jag inte orkar mer och bara bryter ihop och vill bara packa ihop mina saker och dra dit där ingen annan finns mer än jag. Jag vill ge upp allt och jag hatar mitt liv så sjukt mycket att jag bara kan lägga mig under mitt täcke och helt enkelt inte existera.
Igår ramlade jag till botten och jag hatade mitt liv mer än någonsin. Vad som ens sägs till mig spelar ingen roll för jag vill bara skrika mig hes och bara försvinna.
Jag ger upp hoppet om mig själv om att jag ska orka och jag är inte längre stark.
Morgonen därpå kan allt känns så meningslöst och jag ställer mig frågan varför jag ens jag engagera mig i något. Det är då jag anser att man kan inte ligga under ett täcke hela dagen för det blir inte bättre av det. Varför inte tag i livet och göra något bättre av det?
Jo det är ju enklare sagt än gjort med andra ord.
Igår hatade jag mitt liv och bara ville flytta från allt och alla, men idag när jag vaknade så insåg att det ska inte få dra ner mig i något som jag sedan ska kämpa mig upp för ännu mer än vad jag redan gör. Jag ska fixa detta på något eller annat sätt och du kan ju bara dra åt helvete för du har fått allt för många chanser hos mig så nu får det vara nog!
Vad jag vill få ut av detta inlägg är att jag orkar inte med hur mycket som helst. Jag har har känslor och även jag har ett stopp då jag inte orkar mer och bara bryter ihop och vill bara packa ihop mina saker och dra dit där ingen annan finns mer än jag. Jag vill ge upp allt och jag hatar mitt liv så sjukt mycket att jag bara kan lägga mig under mitt täcke och helt enkelt inte existera.
Igår ramlade jag till botten och jag hatade mitt liv mer än någonsin. Vad som ens sägs till mig spelar ingen roll för jag vill bara skrika mig hes och bara försvinna.
Jag ger upp hoppet om mig själv om att jag ska orka och jag är inte längre stark.
Morgonen därpå kan allt känns så meningslöst och jag ställer mig frågan varför jag ens jag engagera mig i något. Det är då jag anser att man kan inte ligga under ett täcke hela dagen för det blir inte bättre av det. Varför inte tag i livet och göra något bättre av det?
Jo det är ju enklare sagt än gjort med andra ord.
Igår hatade jag mitt liv och bara ville flytta från allt och alla, men idag när jag vaknade så insåg att det ska inte få dra ner mig i något som jag sedan ska kämpa mig upp för ännu mer än vad jag redan gör. Jag ska fixa detta på något eller annat sätt och du kan ju bara dra åt helvete för du har fått allt för många chanser hos mig så nu får det vara nog!
Kommentarer
Trackback
