Parasiten
Jag kan skratta och gråta. Jag är omtänksam och ärlig. Jag visar uppskattning och står för det jag gör. Jag lever inte då och sen. Jag lever här och nu med ett förflutet som jag kämpar med var dag så det inte ska ta över. Jag kan leva med der och jag kan skratta och vara lycklig. Vissa dagar är svårare än andra och vissa dagar är lättare än andra.
Mina dagar hade varit lätta att leva om man slapp saker som får en att må dåligt. Saker som dyker upp i nuet som sätter sig som en parasit på en och vägra släppa. I början är det lätt, men om den inte släpper så blir dagarna värre och värre och den gräver fram ens förflutna. Rädslan och osäkerheten kommer och dagarna blir allt mer jobbigare att sig igenom.
Jag lever här och nu och tar en dag i taget. Jag skrattar och är glad, men då allt känns jobbigt och tungt så kan jag inte skratta och le. Frågor kommer och mina svar blir så ärliga som jag kan. Jag kan verka gnällig, men jag vill inte leva på en lögn. Fråga om du inte vill veta för jag kan leva vidare fast mitt leende inte är där det ska det kommer tillbaka. Vill du inte lyssna så säg det, jag fixar det. Om jag har fixat det dom andra åren så gör jag det nu med.
Min lycka finns där, så vill ni ha en Estelle som inte är ledsen och gnällig så var då den vännen.
Jag lever här och nu och tar en dag i taget. Jag skrattar och är glad, men då allt känns jobbigt och tungt så kan jag inte skratta och le. Frågor kommer och mina svar blir så ärliga som jag kan. Jag kan verka gnällig, men jag vill inte leva på en lögn. Fråga om du inte vill veta för jag kan leva vidare fast mitt leende inte är där det ska det kommer tillbaka. Vill du inte lyssna så säg det, jag fixar det. Om jag har fixat det dom andra åren så gör jag det nu med.
Min lycka finns där, så vill ni ha en Estelle som inte är ledsen och gnällig så var då den vännen.
Kommentarer
Trackback
