Klyven
Ilskan bubblar i mig och jag vill bara skrika rakt ut. Det ända som kommer är tårar ner för min kind. Tårar som inte vill sluta rinna. Telefonen ringer och jag vill inte höra på. Det gör ont i hela mig för jag vill inte veta, eller höra på. Det är jobbigt som det redan är. Låt mig ta en dag i taget och låt mig göra det på mitt vis för då vet jag att jag orkar. Jag klandrar inte din hjälp, men det du säger gör ont för jag vet att det ligger en sanning bakom det. Jag hör hemskt gärna på när jag orkar och humöret är bättre.
Jag vill skrika tills jag inte längre har någon röst kvar. Jag vill inte kunna prata, höra eller se. Smärtan inuti mig vill spränga mig i tusen, men min lycka kämpar emot och där står jag med två känslor som kämpar mot varandra. Jag är halv. Långt ifrån hel, långt ifrån sönder. Jag är klyven i mitten på alla de vis.
Jag ser på och ser vad det leder till, orkar inte lägga energi på det. Det brister i slutet och tårar och ilska kommer. Jag ser fortfarande på och låter det ske.
Jag vill skrika tills jag inte längre har någon röst kvar. Jag vill inte kunna prata, höra eller se. Smärtan inuti mig vill spränga mig i tusen, men min lycka kämpar emot och där står jag med två känslor som kämpar mot varandra. Jag är halv. Långt ifrån hel, långt ifrån sönder. Jag är klyven i mitten på alla de vis.
Jag ser på och ser vad det leder till, orkar inte lägga energi på det. Det brister i slutet och tårar och ilska kommer. Jag ser fortfarande på och låter det ske.
Kommentarer
Trackback
