Hoppa
Sitter här i min soffa igen. Har varit hos Jennie ett tag idag och spelat GH.
Medans jag sitter här funderar jag på saker som man inte borde fundera på. Saker som ska hända utan man ska anstränga sig fast så funkar det inte. Jag har hört att man ska kämpa för det man vill ha här i livet och denna gången tänker jag inte ge upp som jag gjort med de andra. Jag vill detta så mycket och jag hoppas på att det ska sluta bra, men så kommer mina negativa tankar som förstör mig. Det ska inte vara såhär. Jag borde tänka posetivt och lyssna på mitt hjärta. För en gång skull så säger magen och hjärtat samma sak. Det är sällan det gör det. Det är bara för mig att hoppa, men ibland måste man våga ta det där svåra steget rakt ut i luften. Det är just det steget som är det svåraste att ta.
Man gör vissa saker för att nå dit man vill. Som tex då jag fick panik, men jag tog modet till och fortsatte framåt. På vägen till målet hade jag kul och fick lära mig något nytt om mig själv och så fick jag lära mig om jag verkligen ville fixa det så gjorde jag det. På vägen till målet så hade folk runt om mig som fick mig att skratta. Varför kan jag inte göra likadant att våga kämpa mig framåt mot mit mål våga ta det lilla steget ut för att hoppa? Det är inte svårt. Det är bara att samla sitt mod till att hoppa. Just detta avsnittet i mitt liv är nog det ända stället jag är svag på.
Gud vad jag tycker om dig.
Medans jag sitter här funderar jag på saker som man inte borde fundera på. Saker som ska hända utan man ska anstränga sig fast så funkar det inte. Jag har hört att man ska kämpa för det man vill ha här i livet och denna gången tänker jag inte ge upp som jag gjort med de andra. Jag vill detta så mycket och jag hoppas på att det ska sluta bra, men så kommer mina negativa tankar som förstör mig. Det ska inte vara såhär. Jag borde tänka posetivt och lyssna på mitt hjärta. För en gång skull så säger magen och hjärtat samma sak. Det är sällan det gör det. Det är bara för mig att hoppa, men ibland måste man våga ta det där svåra steget rakt ut i luften. Det är just det steget som är det svåraste att ta.
Man gör vissa saker för att nå dit man vill. Som tex då jag fick panik, men jag tog modet till och fortsatte framåt. På vägen till målet hade jag kul och fick lära mig något nytt om mig själv och så fick jag lära mig om jag verkligen ville fixa det så gjorde jag det. På vägen till målet så hade folk runt om mig som fick mig att skratta. Varför kan jag inte göra likadant att våga kämpa mig framåt mot mit mål våga ta det lilla steget ut för att hoppa? Det är inte svårt. Det är bara att samla sitt mod till att hoppa. Just detta avsnittet i mitt liv är nog det ända stället jag är svag på.
Gud vad jag tycker om dig.
Kommentarer
Trackback
