11 November - Livrädd
Hon fick nyss första priset för dumhet.
Nu syftar jag inte precis på någon. Eller jag vet inte.
Jag försöker skämta bort smärtan inom mig.
Ju mer ledsen jag är desto mer drabbas de som
står mig nära med min ilska som inte är ilska utan
tårar som vill rinna ner från kinden min.
Att öppna sin mun innan det är försent kanske vore
en fördel.
Jag har en sak som alla borde veta men det är
ingen som vet om det. Bara folk som förstår utan
att jag säger det. De gotar min ursäkt och de vet
att jag inte menar något illa. Snälla varför kan inte
folk lyssna och ta in det man har att säga?
Jag sitter här i min säng och jag menar det. Jag
är livrädd. Livrädd för något som inte går att sätt
ord på. Mest troligt mina egna känslor?
Jag måste ta reda på det.
Jag kommer inte orka om du försvinner. !
