E S T E X X

Huvudet på kudden. Ligger i sängn med datorn i knät.
Ligger här och funderar på varför man förtränger istället
för att ta tag i det. ?

Igår fick jag en för fråga om varför jag inte går och pratar
med någon psykolog. Den frågan ställer jag mig ofta själv.
Det är liksom så att jag får inte fingrana ur röven för att
fixa det. Jag löser hellre saker själv. Då kan jag bara
skylla på mig själv om allt blir skit och ingen annan.

Tårar vill bara fram.
Jag vill få ut mig allt.
Till vem skulle jag säga det till?
SKRIKA tills jag tappa rösten.
Hur länge ska jag orka dölja?