E S T E X X

Nu sitter man här igen.
Jacke ligger nu i sängen efter ca 3 timmas promenad.
Ingen snack om saken full var hon så det var bara att
ta på sig skorna och komma ut så hon skylle bli en
aning nykter och allt.
Vi hamnade på stranden som vanligt och jag har
ingen lust att tala om något mer därifrån.

När vi var på väg hem så var det poliser med
sina bilar, hundar och lampor. De var på span.
En bil var de det handlade om.
Bilen var hel när vi gick till stranden och det var
två stycken människor i den. Det jag tyckte var konstigt
var det att bilen stod som den gjorde och vad de gjorde
där. När vi gick hem var framrutan helt sönderslagen.
Polisen letar säker än.

Jag orkar inte längre vara rädd. Det hade varit så mycket lättare om jag inte hade varit det.
Försöker hitta kraften som finns där inne. När den verkligen behövs kommer den fram.
Jag vet att  jag kommer klara mig igenom mitt liv med motgångar och inte motgångar.
Skriker efter hjälp, men vart är den?
Jag vet att jag lämnar aldrig en kompis i vilken sisits den sitter i hur arg och irriterad jag är på den.
Jag hade önskat mig ditt stöd som fanns där en gång, men vart tog det vägen?

Kommer alltid vara den jag är. Lär er acceptera det eller skit i mig.

Nu är klockan 01.09 och det är dags för mig att nana kudden nu när jag vet att Jacke har somnat och inte kommer spy ner min säng. Jag kommer blöda ner min. Fått värsta skoskavet och det är då synd. ;)