Klagande

Jag funderar ofta på att jag borde inte klaga på min mamma.
Hon tillåter mig göra i stort sätt allt utan att fråga varför. Hon
ställer alltid upp för en när man behöver. Ändå sitter jag här
och klagar på att hon tjatar när jag vet att hon menar väl med
det hon säger.

Jag har kompisar, och jag vet ingen som har det så bra som
jag och mina två skykon. Man blir aldrig nöjd med man har.

Jag vet ine hur många gånger jag har sagt till mig själv att jag
ska göra det jag borde göra och inte bara dissa det alltid.

Detta är ett exempel. Jag har snart sagt över ett år att jag ska
söka jobba. Har det hänt något? Nej det har det inte. Jag
kommer bara med en massa ursäkter när mamma frågar
mig om jag har det eller inte. Till mig själv säger jag att jag
inte har tid att jobba. Klart som fan att jag har tid jobba. Lika
mycket tid som att sitta här hemma och glo.

Jag borde sätta eld i baken på mig och göra mig själv stolt.
För jag inte stolt över mig själv att jag säger att jag göra vissa
saker, men sen inte gör det.

Sluta klaga på det ni har. Det kunde ha varit värre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0