Smärtan

Det värsta är att det gör så ont.
Smärtan ni har lämnat kvar hos mig.
Dags att förlåta och svälja sin stolthet.
Jag är trött och rädslan kommer.
Låt mig få klara det, så som jag har
gjort med allt annat.



De har fått det inmatat i mitt huvud och
jag kan inte glömma.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0